Hur kom mitt hästintresse?

Fick en väldigt rolig fråga här på bloggen, och den lyder som ovan. Hur kom mitt hästintresse?
 
Jag är till största del uppvuxen på landet med både hundar och katt. Djur har alltid funnits i mitt liv och varit en del som jag verkligen trivts med. Min mamma var hästtjej i unga år, och när jag var runt 5 år gammal tog hon upp sitt intresse igen. I samma veva började jag rida på ridskola någon dag i veckan, och var fast redan då. En dag i veckan blev till två dagar i veckan, som blev till att bli hyrryttare, som blev till foderponny, som blev till den första egna ponnyn och efter det blev hästarna både större och fler. 
Min foderponny, Falcon
 
Den första egna ponnyn, var C-ponnyn Herkules som jag delade tillsammans med min mamma. Efter något år blev mamma mer markservice och jag var den som red. Jag minns hur vi hade en uppdelning, framförallt efter ridpasset, hon tog hand om "Henke" och jag putsade utrustningen. Någon rättvisa skulle det vara :-)
Min fina vita springare, Herkules
 
Min pappa kom in i hästbilden mer när jag började tävla ponny. Han började då följa med på tävlingar och blev därefter mer och mer insatt även i det vardagliga. Till slut var båda mina förändrar så insatta och engagerade att de valde att köpa hus och mark för att därefter bygga stall samt anlägga ridbana. Alla hästtjejers dröm :-)
Min första storhäst, My Delight
 
Mina föräldrar köpte min C-ponny Herkules och även min första storhäst My Delight. My Delight köpte jag 2008, dvs när jag var 16 år gammal. År 2010 bestämde vi oss för att köpa ytterligare en häst, jag då 17 år gammal. Men det fanns ett krav: att jag skulle betala för inköpet av den kommande hästen. Sagt och gjort, med sparpengarna köpte jag Camir S. På den vägen har det sedan varit, Cyanid köpte jag sedan hösten 2012. Jag hade jobbat intensivt hela den sommaren och på hösten kunde jag då köpa honom. Det har för mig alltid varit en självklarhet att jag ska kunna stå på egna ben och finanisera mitt intresse själv, vilket jag gör till ca 95% idag. Jag har fortfarande lite stöttning från mina föräldrar vilket jag är väldigt tacksam för. Det är trotsallt en väldigt dyr sport, och med två hästar i tävling går pengarna åt. 
Grabbarna bus, Cyanid & Camir S
 
Det blev ett lite utbrett svar på den frågan, men kanske även en viktig del att förmedla ut. Förr eller senare växer man upp och blir vuxen, då gäller det att kunna stå på egna ben och anpassa mun efter matsäck, som min pappa alltid brukar säga. 
 
Men, hur som helst, lever jag för mina hästar och för sporten. Jag är evigt tacksam för att mamma återupptog sitt intresse och att jag fick möjligheten att själv börja rida. Jag är lyckligt lottad med föräldrar som valt att stötta mitt intresse genom alla år :-)