Näst sista månaden på 2018

Saknaden efter Grålle är lika stor nu som den varit de senaste månaderna. Man kommer på sig själv att tänka "men det här täcket skulle vara bra till Grålle", innan man kort efter kommer på att han inte längre finns i stallet. Usch, den sorg han lämnade efter sig går inte att beskriva med ord riktigt. 
Att ha Dumle i stallet lättar upp stämningen betydligt. Han är en sådan härlig kille som sprider glädje omkring sig med alla sina påhitt och kanske framförallt grimaser. Alltid gör han nått :-) 
Inridningen går enligt plan, och jag har nu suttit på honom 3 gånger. Igår skrittade jag två varv på ridbanan uppsuttet utan problem. När det var mörkt ute dessutom och lamporna på ridbanan som ger ett annorlunda ljus. Dessutom börjar han lära sig galoppera vid longeringen också, så framstegen är flera och betyande. Riktigt roligt! Snart väntar dock vintervila för hans del, där allting han lärt sig den senaste tiden ska få sjunka in. 
Om lite drygt 1 månad kommer min nya bekantskap till stallet. Det ska bli spännande att se vad det är för något och om vi kommer trivas tillsammans. Jag hoppas det :-)
 
Nu ska jag åka iväg och hämta två pallar med spånbalar. Lika bra att bunkra upp inför vintern. 
 
 

Hösten är här och dags för inridning

Det är så mysigt att ha stallat in hästarna igen. Det är något visst med att att mysa med dem på kvällarna och väcka dem på morgonen. Hästarna trivs även dem att få komma in, alla boxar är stora, ljusa, luftiga och har öppningsbara fönster. Hästarna brukar stå och spana ut genom fönsterna och hålla koll på allt som händer utanför. 
Dumle blev av med sina vargtänder förra veckan, och tappade i samma veva sina första mjölktänder. Skönt att ha kontrollerat ordentligt innan det är dags för bett i munnen. Under nästa vecka tänkte jag introducera bett och träns för honom. I övrigt så fortsätter jag att hänga på honom. Han är ganska känslig, och förstår inte riktigt vad jag gör bakom honom. Han är så van att jag ska vara vid huvudet på honom, och nu när min kompis står där istället tycker han att det är konstigt. Men vi tar det lugnt och försiktigt, jag har ingen brådska med inridningen utan vill bara att allting ska göras så lugnt och försiktigt som möjligt. På söndag ska han få löshoppa lite igen :)
Nu är det äntligen snart helg och jag ser fram emot att bara mysa hemma på gården. Göra sånt man tycker om att pyssla med. Vi hörs!

Att börja om

Livet med hästar är det bästa jag vet. Jag älskar verkligen den livsstil jag lever. Livet på gården, med hästarna. Det finns alltid saker att pyssla med, och hästarna finns där och ger så mycket glädje i vardagen.

Så länge jag kan minnas har jag haft tävlingshästar i stallet. Vissa bättre än andra. Men det har alltid funnits någon häst som ska tränas och tävlas. För första gången sedan jag började med hästar så rider jag inte längre dagligen. Jag kommer helt ärligt inte ens ihåg senast jag satt på hästryggen. Någon gång i somras.

Som jag skrev om tidigare så är det lite av en nystart för mig. En chans att hämta andan. En chans att påminna mig själv om vilken del av livsstilen som jag värdesätter allra mest.

I mitt stall vill jag ha trevliga och sociala hästar. Både Grålle och Sune var så fantastiska individer, som alltid ville ha uppmärksamhet. Sune kunde till och med strunta i sin kvällsmat för att få en stund med extra gos. Dumle är lite likadan. Han kommer alltid och möter mig när han ser att jag är på väg till dem. Han kan strunta i maten för att följa mig så långt han kan när jag är på väg hem. Han kan gosa hur länge som helst. Då är han bara en liten bebis med massor av bus och spring i benen. Men redan nu värdesätter han detta, vilket jag är så oerhört glad över. Vardagen tillsammans med honom blir så mycket roligare då.

Jag börjar helt enkelt om nu. En chans att forma vår väg precis som jag önskar. Jag älskar att träna och tävla hästar, och det är såklart min ambition att ta mig tillbaka dit. Men jag tycker om hela resan. Nu får jag testa på en resa jag aldrig gjort förut. Helt enligt våra egna förutsättningar. Inom inte allt för lång tid framöver borde jag ha en äldre häst att jobba med, och Dumle ska också ridas in nu i höst så jag har utmaningar framför mig. 

Jag måste dessutom tänka långsiktigt. Jag har inte ekonomi att köpa en färdigutbildad häst, så ibland kommer man till ett vägval. Fortsätta eller börja om. Arbetet med Sune kände jag mig klar med, och Grålle, ja honom hade jag gjort allt i världen för att få ha kvar. Men den händelsen kunde vi inte förutse även om vi visste att den skulle hända någon gång. Ibland blir inte livet som man har tänkt sig, men då gäller det att välja en väg i livet som passar bäst för en själv. Låt inte alla andra bestämma vad du ska göra. Gör det du vill och det du värdesätter mest. Då kommer du må som bäst i din vardag sen också.
 Grålle
0 kommentarer
publicerat i Min vardag
Taggar: Stall Coloni, börja om, dröm, hästar, hästgård, livsstil, motivation, stall
Visa fler inlägg